De tolv keramikpanelerna

Sierra de Bentomíz hör till staden Vélez marker. Hela detta bördiga land är täckt av skogar och rikt på svala, hälsosamma vatten som rinner ner mellan klipporna. Himlen är så klar att den gör landet ljuvligt och föder män så snabba, härdiga och modiga att de moriska kungarna förr höll dem för de tappraste, smidigaste och dugligaste i hela kungariket Granada. Det hade tjugotvå orter befolkade av välbärgat folk — Frigiliana bland dem.

Spansk originaltext

«La Sierra de Bentomíz cae en los términos de la ciudad de Vélez. Toda esta tierra fértil poblada de muchas arboledas, abundante de aguas frías y saludables que baxan entre las peñas. Alcanza un cielo tan claro, que haciéndola amenísima, cria los hombres ligeros, recios y de tan grande ánimo, que antiguamente los Reyes Moros los tenían por los más valientes, más sueltos y de mayor efeto que había en el reyno de Granada. Tenía veinte y dos lugares poblados de gente rica, entre ellos, Fragiliana».

Detta folk livnärde sig på sina hantverk i dessa byar; de gifte sig, brukade jorden och levde ett stilla liv. Sedan kom kränkningarna mot deras tro, deras egendom och deras levnadssätt, när Inkvisitionen började pressa dem hårdare än vanligt. Kungen befallde dem att överge det moriska språket; deras moriska dräkt togs ifrån dem; det gick ett rykte om att man skulle ta deras barn och föra dem till Kastilien; man förbjöd dem baden, musiken, sångerna, festerna, bröllopen och varje sammankomst för nöjes skull. Allt var förvirring, misstanke och fruktan.

Spansk originaltext

«Manteníase esta gente con sus oficios en aquellos lugares, casábanse, labraban la tierra, dábanse a su vida sosegada. Siguiéronse luego ofensas en su ley, en las haciendas, y en el uso de la vida, por que la Inquisición los comenzó a apretar más de los ordinario. El Rey les mandó dejar la habla morisca, quitóseles el hábito morisco, hubo fama que les mandaban tomar los hijos y pasarlos a Castilla, vedáronles los baños, la música, cantares, fiestas, bodas y cualesquier juntas de pasatiempo. Todo era confusión, sospecha y temor».

Andrés el Chorairán, en fredlös från Sedella, hetsade de sina för att driva dem till uppror. De unga män som började ställa till oro hejdades av morisken Luis Méndez, en inflytelserik man i Canillas, men han kunde inte hindra att de anföll en kristens värdshus och dödade flera personer där. Domaren i Vélez, Pedro Guerra, kom, och många oskyldiga morisker — bland dem Luis Méndez, som hade förhindrat upproret — greps, belades med kedjor och utsattes för grym tortyr.

Spansk originaltext

«Andrés el Chorairán monfí natural de Sedella, concitó los ánimos de los suyos para escitarles a la rebelión. La gente moza que comenzaba a alborotarse la contuvo el morisco Luis Mendez, hombre influyente en Canillas, pero no pudo evitar que atacaran una venta de un cristiano, ni que mataran en ella a varias personas. Acudió el Juez de Vélez Pedro Guerra y muchos inocentes moriscos, entre ellos Luis Mendez que había impedido la revuelta, fueron presos y cargados de cadenas y sometidos a crueles tormentos».

Dagar senare gick de i vallfärd till eremitaget (rábita) i Canillas för att bönfalla om Allahs beskydd, och den gamle muslimen talade till hopen och manade dem att inte överge platsen. När moriskerna i ett ögonblick av upproret beslöt att lämna den för att förena sig med dem på en säkrare plats, Peñón de Frigiliana, protesterade en gammal man, Jorrón de Leimón, mot beslutet; för han sade att detta hade varit en lycklig plats, där morerna alltid hade rönt goda öden.

Spansk originaltext

«Días después trasladáronse en romería, almorabito de la Rábita de Canillas para impetrar la protección de Alá y el viejo musulmán dirigió la palabra a la muchedumbre, exhortándoles a que no abandonasen el lugar. Cuando en un momento de la sublevación los moriscos decidieron abandonarlo para unirse a los de otro lugar más seguro, el peñón de Frigiliana, un viejo, el Jorrón de Leimón, protestó del acuerdo, porque decía que aquel había sido lugar dichoso, donde habían tenido siempre, felices sucesos los moros.»

Byn hade knappt rest sig när det på torget dök upp en fana av rött taft, redan blekt av ålder, med mycket stora gröna halvmånar — dittills förvarad av Francisco de Rojas, en morisk från den orten, till vilken den kommit från hans förfäder i morernas tid. När invånarna i Canillas de Aceituno hade rest sig grep de i Cómpeta, ledda av Martín Alguacil, en ädel man med stor auktoritet, till vapen; och de smyckade honom med rika sjalar av siden och guld, satte honom på en vit mulåsna, och alla kom fram för att kyssa hans hand och hans dräkt.

Spansk originaltext

«Aun no era bien acabado de alzar el pueblo, cuando pareció en la plaza del lugar una bandera de tafetán colorado, ya deslucida de vieja, con unas lunas verdes muy grandes, que la tenía guardada Francisco de Roxas, Morisco de aquel lugar, que había sido de sus pasados en tiempo Moros. Alzados los vecinos de Canillas de Aceytuno; los de Cómpeta movidos por Martín Alguacil, hombre noble y de mucha autoridad, tomoaron las armas, y ataviándole con ricos almayzares de seda y oro, le pusieron sobre una mula blanca y llegaron todos a besarle la mano y la ropa».

I de sista dagarna av april 1569 gav sig denna stora människomassa — dörrarna till deras hus stängda, hemmen övergivna, gårdarna, fälten och byarna avfolkade — i väg mot Frigiliana med sitt bohag, sina verktyg och vapen. Vi kan bara föreställa oss det stora molnet av själar som tecknade sig mot höjderna vid Mayarín, tvärs över kullar och bäckar, på den sorgliga stig som skulle föra dem till död och nederlag. Framme i Frigiliana slog de sig ner på Fortets bergsrygg, där de den 11 juni, på Sankt Barnabas dag, angreps av de kristna.

Spansk originaltext

«En los últimos días de Abril de 1569, esta gran concentración humana, cerradas las puertas de sus casas, abandonados sus hogares, despobladas las alquerías, campos y caseríos, portando sus ajuares, herramienatas y armas, puso rumbo a Frigiliana. Sólo nos resta imaginar la gran polvaredas de almas destacada en las alturas del Mayarín, atravesando cerros y arroyos, camino de la triste senda que los conduciría a la muerte y la derrota. Llegados a Frigiliana se instalaron en la Cordillera del Fuerte, donde el 11 de Junio, día de S. Bernabé, fueron atacados por los cristianos».

Och eftersom de tyckte att de var bättre alla samlade på Peñón de Frigiliana, som var mycket stark och låg nära havet, sände de bud till dem i Sedellas fäste att komma och förena sig med dem; och de utsåg till sin hövding och överbefälhavare Hernando el Darra, som bland dem ansågs mycket ädel, eftersom hans förfäder i morernas tid hade varit alcaides och fogdar i Frigiliana.

Spansk originaltext

«Y pareciéndoles que estarían mejor todos juntos en el Peñón de Frigiliana, que era muy fuerte, y cerca del mar, enviaron a decir a los del fuerte de Sedella, que se viniesen a juntar con ellos; nombraron por su caudillo y capitán general a Hernando el Darra, que tenía entre ellos opinión de muy noble, porque sus pasados en tiempo de Moros eran alcaydes y alguaciles de Fregiliana.»

I företaget deltog sjöstridskrafter under befäl av don Luis de Requesens, don Álvaro de Bazán och don Sancho de Leiva. Denna flotta bidrog verksamt till expeditionens framgång och understödde så lysande operationer som den vid Peñón de Frigiliana, en ställning som ansågs ointaglig; och Requesens anföll dem i spetsen för 6 000 man, bland vilka 800 sjösoldater.

Spansk originaltext

«En la empresa tomaron parte fuerzas de mar a las órdenes de don Luis Requesens, de don Álvaro de Bazán y de don Sancho de Leiva. Esa Armada contribuyó eficazmente al buen éxito de la expedición, cooperando a operaciones tan brillantes como la del Peñón de Frigiliana, posición tenida por inexpugnable, y los acometió Requesens al frente de 6.000 hombres, entre los cuales se contaban 800 marinos».

De kristna fanorna började i all hast klättra uppför sluttningen, men morerna gick till att försvara uppstigningen och slungade ner många stenar med en djävulsk uppfinning: de hade gjort i ordning många kvarnstenar, genomdragna i hålet med mycket långa bjälkar, och dessa rullade de rakt ner mot de kristna skvadronerna som klättrade uppför sluttningen; och det fanns ingen av dessa stenar som inte förde med sig femtio soldater på vägen, om den fann dem framför sig.

Spansk originaltext

«Las Christianas vanderas comenzaron a subir a toda priessa por la cuesta arriba, mas los Moros comenzaron a defender la subida, arrojando muchas piedras con una endiablada invención, y fue que tenían muchas ruedas de molino apercibidas, y por los ojos atravesados unos maderos muy largos, y estas arrojaban en derecho de las Escuadras de los Christianos que subían por la cuesta, y no avía rueda destas, que no se llevasse de camino cincuenta Soldados, si delante los hallaba».

Det fanns några moriska kvinnor som stred som tappra män och hjälpte sina män, bröder och söner; och när de såg fästet förlorat störtade de sig utför de kargaste klipporna, hellre döende krossade i stycken än att falla i de kristnas händer. Andra saknade inte mod att rädda sig med sina barn på axlarna och hoppa som getter från klippa till klippa.

Spansk originaltext

«Hubo algunas Moras que pelearon como esforzados varones, ayudando a sus maridos, hermanos y hijos: y quando vieron el fuerte perdido, se despeñaron por las peñas más agrias, quiriendo más morir hechas pedazos, que venir en poder de Christianos. A otras no les faltó ánimos para ponerse en cobro con sus hijos en los hombros, saltando como cabras de peña en peña».

När fästet var intaget och plundrat togs mer än tretusen själar till fånga. Inne i fästet dog femhundra män, de flesta gamla; kvinnor och barn nästan ettusen trehundra. Mer än sexhundra kristna sårades, och över trehundra soldater dog i striden. Bytet var stort, och många moriska kvinnor och pojkar togs som slavar — fast allt betalades med kristet blod.

Spansk originaltext

«Ganado y saqueado el fuerte fueron captivas más de tres mil almas. Dentro del fuerte murieron quinientos hombres, la mayor parte viejos; mujeres y niños casi mil y trescientos. Cristianos fueron heridos más de seiscientos, muriendo en pelea pasados de trescientos soldados. El saco fué grande y se tomaron esclavos muchas moras y muchachos, aunque todo fué cobrado a precio de christiana sangre».

En ångestfylld tystnad lade sig över byn Frigiliana. Kvar fanns det övergivna berget, de döda kropparna och Martín Alguacils levande röst: ”Om vi, försvarande vår frihet, skulle dö i strid, ska moder jord ta emot vad hon frambringade; och den som saknar en grav att gömma honom ska inte sakna en himmel att täcka honom. Gud förbjude att det sägs att männen från Bentomiz inte vågade dö för sitt fädernesland.”

Spansk originaltext

«Un angustioso silencio se hizo sobre la alquería de Frigiliana. Allí quedaba el monte abandonado, los cuerpos muertos, la voz viva de Martín Alguacil: "Si defendiendo nuestra libertad muriésemos peleando, la madre tierra recibirá lo que produxo; y al que faltare sepultura que le esconda, no le faltará cielo que le cubra. No quiera Dios que se diga que los hombres de Bentomiz no osaron morir por su patria"».